Många förstår inte hur det är att leva med Endometrios. 

Dom förstår inte att situationen kan förändras på några sekunder.

Att man kan gå från att må prima till att stå dubbelvikt och hyperventilera av smärta.

Det går inte att kontrollera värken och bestämma när eller om den ska komma.

Flera gånger har jag fått höra: men det är ju bara lite extra mensvärk som bara varar en vecka.

Om det ändå bara hade varat en vecka...

Har jag tur så har jag "bara" värk 3 av 4veckor i månaden.

Har jag tur så kan jag kontrollera och ignorera värken så pass mycket att jag slipper ta värktabletter som jag blir dåsig av.

Har jag tur så hjälper tabletterna.

Har jag tur så kan jag gå en hel dag utan att få värk.

Har jag tur så kan jag göra normala saker som vanliga människor gör.

Tex som att bära 2 vanliga matkassar till eller från bilen. Eller att bära en tvättkorg ut på tomten för att hänga tvätt. Har jag tur kan jag flytta en sopsäck eller kartong 2m utan att det hugger till i magen och jag blir precis kallsvettig och blir liggande i smärtor som varar allt från 30min till resten av dagen. Om jag stressar mycket och är uppe i varv är det dömt att misslyckas då kommer värken. 

Jag vet inte hur många gånger jag stått lutad över handfatet (på jobbet) kallsvettig och svimfärdig samtidigt som jag försökt andas lugnt o intala mig själv jag fixar det här! Håll ut det släpper snart jag fixar det här!

Jag vet inte heller hur många gånger jag brytit ihop och gråtit och jag hör mig själv säga jag fixar INTE det här. När jag inser att värken inte släpper utan fortsätter lika intensivt. 

I nästa stund sätter jag mig i fosterställning på golvet och försöker ta mig igenom värken så pass mycket så att jag kan resa mig upp och hämta värktabletter.

Det känns ungefär som att någon sätter en kniv i magen på en och vridit om den. 

Det går omöjligt att hålla sig upprätt när det är som värst.

Det går inte att låtsas som ingenting. 

Om det ändå "bara" hade varit mensvärk då hade jag varit evigt tacksam! 

I måndags förra veckan var första dagen på mitt nya jobb som lokalvårdare.

Det kändes himla skönt att faktiskt bara ha 4min till jobbet istället för 45min :)

Eftersom jag får värk och känner av min Endo om jag stressar eller lyfter tyngre saker så är det som att ha vunnit en högvinst när man har betydligt mer tid på sig att jobba klart.

Dels så blir arbetet mycket bättre utfört och jag har mer energi och ork över när jag kommer hem vid dagens slut.

Jag trivs kanon och ser fram emot en ny dag och en ny arbetsvecka.

Det märks att den nya firman som jag jobbar åt nu är väldigt måna om sina anställda.  

Jag jobbade tidigare inom samma yrke åt en annan firma. Men lessnade och sa upp mig efter några månader när jag insåg att dom lurar sina anställda och utnyttjar både arbetare och systemet för att få in mer pengar och slippa de utgifter som följer.

Så här i efterhand inser jag att det var/är en rätt oseriös firma som skiter fullständigt i sina anställda och som endast utnyttjar dom för att tjäna pengar.

Fruktansvärt fult gjort! Sen tycker dom det är lustigt att folk säger upp sig på löpande band...

Det är nu snart 1år sen jag bestämde mig för att ge "upp" mitt gamla liv och flytta från mina gamla hemtrakter.

Jag behövde ett miljöombyte, det var för mycket som hade hänt genom åren som har gått.

Jag packade mina saker och plockade in hunden i bilen och begav mig till Mjölby. 

Det beslutet var de bästa jag någonsin tagit. 

1år senare sitter jag här med en helt underbar sambo och hans 2 helt otroligt fina döttrar. 

Jag har nog aldrig mått så här bra förut. Ett lugn har infunnit sig och äntligen känner jag den trygghet som jag alltid längtat efter när jag kommer hem om dagarna. 

Eftersom jag fått en nystart i livet så kände jag att det är dags att skrota min gamla blogg och börja med en ny istället :) Så nu sitter man här och försöker lära sig de finesser som finns. Men jag kommer nog in i det så småningom. 

Kommer sortera ur och föra över vissa inlägg som fortfarande har betydelse i mitt liv. 

/Crazy over and out