Det talas om att Sverige är ett fritt land där man har rätt till sin egna åsikt.

Man har rätt att själv välja vem man umgås med och vad man tycker och tänker om folk.

Man behöver inte tycka om alla och man behöver inte umgås med folk som utnyttjar en.

Men är det verkligen så? 

Är det egentligen så fritt som vi försöker intala oss själva?

Vi kan åter en gång ta våra kära sociala medier som exempel.

Där finns det ju väldigt många så kallade "vänner" .

Väljer man att plocka bort en eller flera av dessa "vänner" eller kanske till och med blockera dem så blir det ett himla hallå och liv i luckan.

Du plockade bort mig och blockerade mig från FB!

Ja det stämmer det gjorde jag .

Fy vad lågt hur kunde du göra så! 

Tja det var inte så svårt, vi pratar ju knappt med varann nu för tiden så varför ska vi vara vänner på FB? 

Svaret på den frågan får sällan något vettigt svar utan man blir enbart den onda personen som rensade listan och gjorde ett eget val av vem man vill ha kontakt med och vem man vill dela sin vardag med.

Just det här så kallade "fria" valet vi har av att själva välja vem vi umgås med och vem vi vill ha kontakt med existerar egentligen inte. 

Vi blir mer eller mindre tvingade att umgås med personer.

När personerna tjatat och skickat allt från bittra och nedklankande sms för att man verkligen ska förstå hur hemsk människa man är som blockerade vederbörande så når man gränsen och Oblockerar bara för att det ska bli "lugnt"

Samtidigt som ens hjärna stänger ner och ångesten tar vid då man sakta men säkert inser att nu börjar påhoppen och anklagelserna åter en gång så fort HEN uppstäcker att hon är oblockerad.

Så nu år 2017 så är det förbi med fria val då du själv väljer vem du vill umgås med och vem du vill ha runt dig i din närvaro.

Nu mer eller mindre tvingas du till att umgås med alla de där personerna som enbart hör av sig när de får vad de vill ha eller när de behöver hjälp. 

Du har inte längre rätten att sätta ner foten och markera (STOPP) när du tröttnat på deras utnyttjande.

Du har inte heller längre rätten att välja om du verkligen vill ha sådana personer som inte bryr sig om en annan drabbas av deras handlingar eller deras aggerande. 

Rätten till att få valmöjligheten att säga NEJ jag vill inte ha något med dig att göra eller jag accepterar inte att bli utnyttjad längre försvann någon gång under året eller om den försvann innan dess jag vet inte jag märkte aldrig när det hände.

Nu är det bara att gilla läget och att acceptera att vi gladeligen måste tvingas att umgås med alla dessa tragiska psykfall till människor som startar ett gräl/konflikt bara för att sen dra på sig en offerkappa och vända/vrida lite på saker som sagt så att folk ska tycka synd om dem.  

Den senaste tiden har vi märkt att Emelie ljuger betydligt mer än tidigare.

Vi har pratat om det säkert 100gånger senaste året att alltid hålla sig till sanningen.

Men det märks väldigt väl när Emelie umgåtts med fel personer.

Hon har en del ”kompisar” i skolan som snattar dricker öl och lurar in henne på fel banor.

Vi har försökt att få henne att förstå att hon bör sålla bort såna som inte är bra för henne.

 

Hon har alltid en massa godis och nya prylar med sig hem efter skolan och eftersom hon inte är den som klarar av att hålla i pengar så har jag tyckt att det verkat konstigt.

Vid frågan om varifrån hon har fått sakerna så har hon flera gånger kläckt ur sig lite snabbt mamma.

 

Men Igår kom jag på att det saknas pengar här hemma i vår burk som vi gjort iordning där vi sparar till en semesterresa. Burken var nästan tom…

Besviken, ledsen och frustrerad försöker jag få ihop tankarna.

Har ingenting av det vi har gått igenom så många gånger gått in i huvudet på henne?

Vad hände med att inte ljuga att inte ta saker utan att fråga och framför allt att inte sno saker.

Vad är det som gjort att det gick så fel?

 

Hon får praktiskt taget allt som hon vill ha, kläder, smink, pengar, godis, mobilabonnemang, spotify premium konto, ny telefon, märkes skor, hudprodukter med mera.

 

Jämför man hennes beteende från förra året så ser man en enorm skillnad negativ sådan :-/

Det som har förändrats sen dess är att hon har mer kontakt med sin mor sin syster och de så kallade   kompisar som lurar in henne på dumheter.

Vi har försökt att få henne att välja sina vänner väl och slopa de som inte är bra för henne dvs dom som snattar, röker och dricker alkohol.

Fast det är inte så lätt att få henne att förstå det.

Det blev ingen fika! Tack och lov!!

Det var väl lika bra det egentligen. Varken jag eller någon av de andra i familjen här hemma är väl egentligen ledsna eller förvånade över att hon inte dök upp…

Jag tror egentligen att Alex vet om att hon har gjort jävligt fel och betett sig fruktansvärt illa.

Men istället för att erkänna det för andra personal som kompisar så väljer hon att köra en snyft version och söka ömkan istället alla andra. Så nej hon är inte direkt saknad här.

Låt oss tänka efter lite vad vore det att sakna egentligen vad är det vi skulle gå miste om att få dras med:

En lögnare, en mytoman, en manipulativ människa, en tjuv, en misshandlare, en egotrippad person som bara bryr sig om sig själv och sitt egna behov.

Nej det känns liksom inte som att det är något vi förlorar på av att inte lägga ner mer tid på henne.

Hon är redan förlorad och kommer aldrig att förändra på sig eftersom hon går i sin mors fotspår.

Minsta tösen

Det börjar bli mer och mer märkbart på Emelie den lilla tösen att hon tagit skada av sin mors beteende genom åren. Det är inte lätt att få henne att öppna sig hon är som en mussla som sluter sig och stänger allt inom sig.

Mycket har hon förträngt så hon inte kommer ihåg.

Människokroppen är ju sådan att den (blockerar) sånt som den inte kan hantera just då.

Vi har pratat om att försöka hitta en psykolog som kanske kan nå fram till henne.

Hemterapi

Den senaste veckan har vi jobbat lite på att Emelie ska få ur sig lite av sina funderingar och sitt grubblande.

Vi testade med en rad olika metoder men hittade äntligen en variant som funkade för henne.

E o jag sätter oss ner och jag tar upp olika ämnen bra som dåliga sen ställer jag lite frågor och hon berättar.

Sakta men säkert betar vi av ämne för ämne och allt det som hon varit med om.

Jag skriver upp det hon säger och sen pratar vi om känslor, tankar och funderingarna runt själva händelsen.

Det är mycket tårar och gråt som kommer från henne men det känns som att det är bättre att hon får ur sig allt funderande istället för att bara bära det inom sig.

Igår när vi satt och gick igenom en del av det hela så sa hon till mig det kommer tillbaka mer och mer.

Jag förklarade för henne att det är bra- Ju mer man pratar om det desto mer kommer att komma tillbaka och på så vis har man lättare att bearbeta allting.

Det är så tragiskt egentligen…

Många gånger är det just barnen som är anledningen till att föräldrarna håller ihop sin relation trots allt gräl, allt tjabb och alla diskussioner.'

Men man kan ju faktiskt se det så att det "förstör" barnen mer av att ha det så och att låta dom växa upp under sådana omständigheter.

Följderna kan bli katastrofala och skapar men för livet på barnen som dessutom får en skev syn på hur man beter sig och vad som är rätt och fel.

Vi brukar peppa oss själva med att vi iaf hann att rädda ett av barnen.

Men efter att ha sett all frustration och ledsamhet som E bär på då hon berättat om hur det var att bo under samma tak som sin mamma blir jag ibland osäker på om vi verkligen hann det?

Mattias vara nere på möte med HVB hemmet igår.

Det gick väl inte så värst bra från vad jag förstod då han kom hem efter en stund.

Tydligen riskerar Alexandra att bli avstängd från skolan efter att ha gett sig på en annan elev.

Själv är jag inte förvånad det bevisar ju bara åter en gång att hon inte har förändrats det minsta.

Det är ju inte direkt första gången hon gör så.

Hon både misshandlar och mordhotar folk titt som tätt och ser inte allvaret i det hela med att göra det.

Alexandra brås tyvärr väldigt mycket på sin mor och har fått hennes beteende och sätt.

När man tittar på henne så ser man en exakt kopia av hennes mamma fast i yngre version då förstås.

*Hon löser konflikter med våld och hot.

*Hon dricker alkohol för att dämpa sin ångest.

*Hon söker uppmärksamhet och kör sina snyfthistorier där hon manipulerar sin omgivning genom att vända och vrida på orden för att göra sig själv till ett offer och för att folk ska tycka synd om henne.

Jag har förstått att HVB hemmets personal inte har fått höra sanningen eftersom dom verkar tro att problemet ligger här hemma. Nej dom har väl inte sagt det kanske i ord men om man lägger ihop deras meningar och ord så är det inte svårt att räkna ut vad dom antyder.

Alexandra och jag hade inga problem (personligen) innan hon drog.

Anledningen att hon stack var för att hon inte klarar av regler som normala människor eller att man säger nej till henne. Exempelvis får jag vara ute till kl 00:00 i natt det är ju trots allt onsdag? Nej det får du inte…

Jag såg nästan fram emot ett möte med dom nere på HVB hemmet där jag kunde få möjigheten att förklara hur allt ligger till och vad vi har fått stå ut med.

Men pga sjukdom och att Alex inte ville ha ett möte där (förmodligen svårt att stå för det man gjort) så har det inte blivit av.

Nu däremot ska hon tydligen komma hit nästa vecka på fika och jag mår illa redan.

Det kommer inte bli en trevlig fika eller speciellt avslappnad för den delen heller.  

Jag klarar inte av falska människor som bara ljuger konstant för egen vinnings skull och som förväntar sig att man gång på gång på gång ska förlåta deras hemska beteende.

Mattias däremot känner att han måste förlåta henne eftersom hon är hans ”dotter” anledningen till ”” är för att det finns en berättelse om den biten också Men det tar vi inte denna gången…

 Jag har förklarat för han att man även som förälder har en gräns och att man inte behöver ta hur mycket skit som helst utan att man faktiskt får kräva att barnet förändrar sig och sitt beteende.

Han är medveten om alla de problem som Alex har och att dom till största delen beror på hennes mors beteende och att Alex har varit tvungen att vara mamma till sin egna mamma då hon växte upp.  

Han är medveten om att alla hennes snyfthistorier och byten av killar/ragg hit och dit (som alla andra byter strumpor) har gett henne det rykte hon har fått.

Hur som helst så har jag plockat undan alla värdesaker då det konstigt nog försvinner en massa när hon varit här.

Jag kommer även förbereda mina papper som hon ska få läsa igenom och svara på de frågor och få förklara sitt beteende som jag har skrivit ner (tidigare blogginlägg) på så sätt slipper jag säga så mycket och kan förhoppningsvis bita mig i tungan så pass mycket att jag klarar av att vara tyst.

Förhoppningsvis kanske jag får fullbokat med jobb nästa vecka så det inte hinns med någon fika.

Eller kanske hon gör som hon brukar dvs drar svansen mellan benen och sticker då hon vet att hon ska får stå till svars för det hon har gjort.

Eftersom det är så många diskussioner angående mig och Alexandra och vårt "bråk" som vi har eller kanske man ska kalla det att jag har satt ner foten och inte accepterar hennes beteende längre.

Jag köper inte hennes sätt, lögner eller snyfthistorier längre. Jag vill ha så lite med henne att göra som möjligt fram tills hon har gjort en rejäl personlighets förändring...

Det var en insident som skedde här uppe då jag hörde ett av samtalen där alexandra åter en gång satt och anklagade mig för en grej. 

Jag fick nog det var liksom droppen som fick bägaren att rinna över.

så när hon kom åkande med sin personal från HVB hemmet så gjorde jag det extremt "hemska" och sa sanningen till henne att jag var trött på hennes beteende och att jag inte tänker ta emot mer skit det får vara bra nu mm.

Eftersom resten av omgivningen inte är helt insatta i vad som händer eller hur det har varit och bara hört vissa bitar "snyfthistorierna" fattade dom ju ingenting och tyckte väl att jag gick hårt fram.

Så tanken är att jag skulle tagit upp följande punkter på ett möte  där vi skulle reda ut allt. 

Saker Alexandra måste ändra på för att få ännu en ny absolut sista chans är:

1. Sluta ljuga och manipulera folk.

2. Ta konsekvenserna av sitt beteende

3. Stå för det hon gjort och sagt.

4. Sluta sno saker.

Resultat: så länge hon håller på med punkt 1 - 4 är det ingen som litar på henne.

5. Sluta sprida en massa skitsnack.

6. Sluta att göra "antaganden" och anklaga samt om folk för saker som inte stämmer.

7. Sluta hota och misshandla folk.

Resultatet av att hålla på med punkt 5 - 7 ingen ha med dig att göra till slut.

Hon ska även förklara sitt beteende och allt hon har utsatt oss för...

Vi har inte gjort någonting förutom att försöka hjälpa och stötta henne och vi

förtjänar inte den här behandlingen.

Hon måste även respektera att vi har regler här hemma och acceptera dom.

Istället för att snacka en massa skit klaga och klanka ner på mig och övriga i familjen.

Vad vi säger och gör här hemma har oftast en logisk förklaring eftersom hon/du inte bor här längre så har hon ingenting att säga till eller bestämma om det.

Hon/du har heller inte en aning om varför vi gör si eller så...

 

Fakta.

Du vet mycket väl att Maria har problem med spriten och sina psykiska problem.

Du vet mycket väl hur hon blir när hon dricker.

Du vet att hon har ostabilt psyke eftersom hennes psyktabletter slås ut när hon dricker.

Du vet mycket väl att hon suttit inlåst på toaletten och skurit sig i armarna.

Du vet mycket väl att hon näst intill jämt hamnar i slagsmål och misshandlar både sina nära och kära när hon dricker.

Du vet mycket väl att hon även ger sig på er barn både psykisk och fysiskt när hon druckit.

Du vet hur du mådde när hon ringde och sms-ade varje gång på fyllan och sa att hon skulle begå självmord.

Du höll dig själv borta i flera veckor när du bodde hos din mor.

För att du mådde så pass dåligt där hemma.

Du ringde oss ett antal ggr och tjöt och sa att du mådde dåligt och inte orkade mer på grund av din mors beteende. Du ville ha hjälpt och vi såg ingen annan utväg än att ringa soc och göra en orosanmälan samt att vi kontaktade Roine och Margot för att hitta ett tillfälligt boende så du skulle kunna komma därifrån.

Vi hade prövat att ha dig här hemma ett antal gånger utan att det funkade.

Eftersom du inte klarade av att respektera de regler vi hade här och för att du inte behandlade oss med respekt.

Istället för att tacka oss för att vi åter en gång gjort allt vi kunde för att du skulle få det så bra som möjligt vrålade du rätt ut och skrek åt oss.

Sen satt du och beklagade och snackade en massa skit om hur hemska vi var som kontaktade soc och som ville omplacera dig mm.

Då det i själva verket var DU som ringde och bad oss om hjälp för att DU inte orkade mer.

Hur kan du sen sitta och vilja utsätta Emelie för samma sak???

Hur kan du vilja att hon ska behöva må lika dåligt som du gjorde där nere???

Du tjatar svartmålar och klankar ner på oss för att vi sagt nej till övernattning och boende varannan vecka fram tills att hon har tagit tag i sina problem?

Hur kan du sitta och påstå att din mamma helt plötsligt inte har några problem?

Hur har du mage och sitta och påstå att vi ljuger om dom bitarna att det är något vi hittat på?

Så här har det varit sen 2005 med fylla, gapande skrik, misshandel mm det är inget tillfälligt eller en period som går över (bara sådär).

Det är 12år som det har varit samma sak med samma beteende.

Varför beter du dig på det här sättet och hur kommer det sig att du i din vildaste fantasi tror att vi kommer stå med öppna armar och välkomna dig när du visar dig efter allt du gjort och fortfarande gör?

Alla förtjänar en andra chans absolut!

Men när vi passerat den här andra chansen och börja oss 6–8 chanser med samma slutresultat då är det dags att inse att det inte kommer bli någon förändring.

  

Ja det stämmer vi plockade Emelies smink en period.

Anledningen: Hon sminkade inte av sig ordentligt och fick en allergisk reaktion som gjorde att hon inte ens kunde skölja ansiktet med vanligt vatten.

Vi tog då beslutet att plocka undan sminket ett par veckor eftersom vi ansåg att det inte var nödvändigt att en dåvarande 12åring vrålsminkar sig så pass så hon får stora röda utslag i hela ansiktet...

Vi förklarade i samma veva som vi tog undan sminket varför vi gjorde det.

Sen fick hon klara sig utan smink fram tills att hennes hud hade återhämtat sig.

Emelie fick sen välja 1 dag i veckan då hon ville ha smink men endast mascara.

För att bevisa att hon klarade av att sminka av sig ordentligt.

Nu får hon sminka sig men endast mascara och ögonskugga mer behöver det inte vara när man endast är 13år.

 

 

Hemma i god tid.

Att Emelie ska vara hemma i god tid är för att det tar 2h om dagen för henne att göra läxorna.

Både att läsa på dom, jag sitter och förklarar för henne hur dom menar i uppgifterna och hur hon ska göra för att komma fram till ett korrekt svar i sina uppgifter.

Samt att förhöra henne på dom.

eftersom hon ligger efter så pass mycket i skolan så är det nödvändigt att hon spenderar så mycket tid på läxorna som möjligt för att hon ska kunna komma ifatt.

 

Inte biologisk mamma

Jag vet mycket väl att jag inte är mamma till Emelie.

Men jag är betydligt mer som en mor ska vara för henne än vad hennes biologiska mamma är.

*Jag hjälper henne och försöker vägleda henne för att hon ska kunna hantera de konflikter hon hamnar i.

*Jag tar mig tid och går på föräldramöten/kvartsamtal mm för att se hur det går för henne i skolan och vad hon behöver jobba mer med.

*Jag pratar med henne ofta på en nivå som hon förstår att om vilka konsekvenser ett visst handlande kan få.

*Jag spenderar timmar på att hjälpa henne med läxorna och försöka få henne att komma ifatt i skolan för att hon ska kunna få godkänt i sina betyg.

* Jag har funnits där och stöttat henne när hon varit ledsen.

* Jag har lyssnat och gett henne råd om killars beteende.

* Jag har fått Emelie att förstå varför hygienen är så pass viktig och att det inte hjälper att dränka sig i parfym och att man måste tvätta sig både morgon och kväll samt efter toabesök och att duschen är superviktig då även hårbotten luktar svett.

I somras kröp det fram att Emelie varken kunde alfabetet eller hade en aning om vad vokaler och konsonanter var.

Jag tog mig tid att göra lite enklare uppgifter samt att skriva ut alfabetet via datorn så hon fick öva på det.

Jag lärde henne en ramsa så hon lättare skulle komma ihåg bokstäverna.

Jag pratar ofta med henne om alkoholism eftersom hon mår väldigt dåligt och har varit rädd för folk som dricker tack vare att hon levt under samma omständigheter som du har gjort.

Emelie har kommit rusande ut i köket när hon hört en colaburk öppnas i tron av att det varit något annat.

Vi hade barnvakt en helg och var på inflyttningsfest och var iväg några timmar.

jag drack då 3glas vin under de 6.5h som vi var där.

Emelie sa ingenting om det när vi kom hem utan pratade och skojade som vanligt när vi kom hem.

Jag frågade henne dagen efter om hon förstod att vi hade druckit kvällen innan. 

Hon svarade utan att tveka ja men det fattade jag väl.

Jag frågade henne då hur det kändes för henne.

Hennes svar var att ja men ni var ju inte arga, ni kastade ju inte en massa saker och skrek så det gjorde inget.

Brukar pappa göra det frågade jag då? Nej sa hon.

Brukar mamma göra det? Jag fick inget svar på den frågan men hennes tårar sa desto mer.

Jag förklarade att alla inte blir arga och kastar saker när dom dricker men att vissa människor inte klarar av att hantera spriten.

Tänk dig själv vad har eran mor gjort för er under alla åren?

Har hon bettet sig som en mamma normalt sett gör?

* Hon har inte lyft ett finger för att stötta sin dotter med läxor eller hjälpa henne med den biten.

* (Ni) Du och din mor hjälptes åt att misshandla en tjej i din ålder nere på stationen.

Är det ett normalt beteende för en förälder att göra så?

* Hon kommer hit på fyllan efter att hon flyttat ut och sparkar in rutan på ytterdörren gapar gormar och skriker, misshandlar Mattias mm när ni barn är hemma och både ser/hör allt.

Är det ett normalt beteende för en förälder att göra så?

*Hon sliter upp bildörren och försöker slita ur Emelie på fyllan trots att Emelie skriker och gråter gör hon detta.

Är det ett normalt beteende för en mamma att göra så?

* Hon ringer/sms-ar och hotar att ta livet av sig om ni inte träffar henne.

är det ett normalt beteende att göra så?

* Hon bestämmer tid och plats med Emelie på Skänninge Marken 2år på raken då dom ska träffas och kommer dit packad.

Är det ett normalt beteende för en förälder att göra så?

Så ja jag är betydligt mer som en mamma ska vara för Emelie än hennes biologiska.

Frågor.

Du mådde konstant dåligt när du bodde här på grund att din mor höll på som gjorde med trakassering via samtal och sms.

Jag pratade med dig och försökte få dig att se det hela på ett annat sätt.

Att du skulle spendera mer tid på dig själv och ditt egna välmående istället för att lägga ner så mycket energi på att oroa dig för och känna tvång över att ta hand om en vuxen människa (din egna mamma)

Jag sa även vid ett tillfälle att jag var imponerad över hur du hittade styrkan att förlåta henne efter att hon misshandlade dig då hon var full.

2dagar efter det kom du ut i köket och sa att du ville göra en polisanmälan på din mamma för den här händelsen. Mattias följde med dig ner som stöd och du berättade i egna ord hur allt gått till.

Du var helt insnöad på att du skulle få skadestånd (fett mycket pengar) som du sa ett antal gånger.

Jag försökte förklara för dig att det inte var därför anmällan var gjord, utan att det handlade om rätt och fel och att det inte är rätt att misshandla någon och framför allt inte sitt egna barn.

Sen när du väl flyttat ner på heltid hos Maria satt du och påstod att du blev tvingad att göra en anmälan av Mattias?!

Du påstod även att vi låste in dig här och att du aldrig fick gå ut

När vi i själva verket satte en tid på då vi ville att du skulle vara hemma eftersom du inte orkade upp till skolan utan endast vrålade och hade dålig attityd?

Då du var ute dagligen och rände i över 12.5h hur i tusan fick du det till att vi låste in dig???

Du påstod att du inte fick någon mat här hemma och att du fick svälta?

När vi i själva verket sa att om du ville äta något så fick du komma hem efter skolan eller komma hem vid kl 19:00 och göra det istället för att komma in slamrande kl 22:00 då vi andra gått och lagt oss och tro att man kunde smälla runt i köket.

Du går ut på offentliga sidor där du skriver att du vill sänka mig och vet precis hur du ska göra/säga för att jag ska må dåligt efter ALLT som jag har gjort för dig?!

Förutom alla saker du fick, pengar, cigg mm. 

Så kan vi tex ta upp den händelsen med dina utslag.

Jag kollade på dina utslag gjorde en snabb bedömning av att det såg ut som skabb.

Jag köpte alla möjliga olika salvor för att lindra din klåda.

Jag bytte ut tvättmedel och sköljmedel till oparfymerat.

Skaffade speciella duschtvålar och Body lotion som skulle vara vänligare för

huden.

Plockade ut och betalade krämer som du hade på recept.

Jag såg till att du hade allergitabletter mm

Första besöket hos läkaren hittade dom inget men

sen visade det sig trots allt att det var skabb!

Tack vare ett läkarbesök som vi bokade in!

Vad fick vi för det ingenting inte ens ett tack för hjälpen...

Det är skrämmande hur tiderna har förändrats.
Barn nu för tiden börjar vrålsminka och fixera sig vid sitt utseende redan vid 8-10års åldern.
Fullt pådrag med allt från foundation, puder, ögonskugga, kajal, mascara, ögonbrynspenna knallrött läppstift mm.
Ögonbrynen för den delen rakas av näst intill helt för att sen måla dit ett par waaayyyy för breda.

När dom sen får en allergisk reaktion är knallröda av utslag i ansiktet och inte ens kan skölja det med vanligt vatten och man säger ifrån att nu räcker det blir det ett himla Hallå.
Buhu vad elaka ni är mm.

Men du måste ju sminka av dig det går ju inte bara att fylla på med mer och mer o mer.
När dom sen har "sminkat" av sig sitter det en tjock skitig rand högst uppe vid hårfästet.
Varpå vi valde att ta undan sminket.
Eftersom hon inte klarar av att sminka av sig ens.

Samtidigt som vi var väldigt noga med att förklara varför vi tog sminket.

Man försöker sen på ett så tydligt sätt förklara att dom är fina som dom är (naturliga) och inte behöver kleta på en massa.
Får man till svar men alla andra gör ju det.
"Alla" andra 3-4 st.

Visst vill du ha lite smink mascara och lite ögonskugga när du väl lärt dig att ta bort det ordentligt.
Månaderna går och till slut får hon välja 1 dag i veckan då hon får sminka sig med mascara o ögonskugga. För att bevisa att hon lärt sig att ta bort det.

Dag ut och dag in kommer dom hem med svart utsmetad mascara under ögonen.
Oj så du ser ut. du får va noga med att ta bort det ikväll.
Svaret: ja det har kliat rätt mycket i ögonen...  

De senaste veckorna har varit hektiska. 

Det har varit mestadels jobb jobb och ännu mer jobb.

Igår hade Alex sitt kalas. Matte valde att åka dit. 

Själv fick jag aldrig frågan och även om jag hade fått det så hade jag förmodligen tackat nej.

Hon hade tydligen hälsat till mig. Jag hälsade tillbaka via Matte. Mer än så behöver det inte vara. 

Inte förrän hon ändrat sin personlighet...

 

Jag känner att det inte finns någon anledning för mig att umgås med falska människor.

Alex pratade eller mer tjatade om att hon ville flytta till ett ungdomshem förra året för att få lite mer frihet (komma och gå som hon ville) 

Hon är typen av person som kan gå över lik för att få det hon vill ha sen skiter hon fullständigt i om det sårar eller drabbar andra.

Visst finns det dom som anser att ja men alla är ju värda en andra chans och absolut så är det ju.

Men när det kommit till 3,4,5,6 chanser med samma slutresultat då är det väl kanske ändå dags att sätta

ner foten? Då har man väl ändå rätten att säga ifrån och begära att vederbörande ändrar på sig.

Har man ändå inte rätten att bestämma att nu får det va bra jag/vi tar inte mer skit. En förändring eller så får det vara.

För tänk efter lite själv, hon har ingen som helst anledning att ändra på varken sig eller sitt beteende så länge man förlåter henne om och om och om igen. 

Det hjälper inte längre att förlåta och hennes ord förlåt har sedan länge tillbaka tappat betydelse. Eftersom hon använt sönder ordet. 

Egentligen tror jag inte att hon vet vad ordet förlåt innebär.

Eller jag ska aldrig göra om det. Så visst att hon ber om ursäkt skulle egentligen inte göra saken bättre.

 

Hon måste göra en förändring av sitt beteende.

Men för att göra det måste hon vilja ändra på sig.

Tyvärr är det så att hon inte antingen orkar eller vill ändra på sig förmodligen är det jobbigt?

Enligt Alex själv så får hennes mor henne att må så himla dåligt med alla hennes påhopp och frispel.

Då hon är full jämt och trakaserar via samtal/sms

Det enda hon vill är att få va ifred.

Hon ringer och kör sin snyfthistorier om hur dåligt hennes mamma får henne att må osv.

Men hur kommer det sig då att man har kontakt dagligen med sin mamma? 

Hur kommer det sig att man då umgås med sin mamma? 

Det var samma sak som när hon bodde nere hos sin mor. Innan hon flyttade till hemmet. Då satt hon och ömkade sig över att vi var hemska. Att vi spärrade in henne och att hon aldrig fick gå ut. Att hon aldrig fick äta mm rent skitsnack med andra ord.

Alex målar upp en version till oss och en annan till sin mor.

Alexandra har inte förändrats något alls tyvärr.

Det märks tydligt så länge man inte står som närstående och hoppas så pass mycket på att hon ska göra det.

För i ett sånt läge så vill man så gärna att hon ska göra det varpå man inte kan se klart de tecken och signaler som visar att hon fortfarande är samma manipuliva, falska, ytliga, desperata person som söker ömkan som innan.

 

Ikväll har jag passat på att rensa upp bakom vedboden här hemma.

Bakom allt sly och buskar gömde sig ca 28 kvadratmeter    

Det är långt ifrån klart med utrensningen men det går framåt iallafall och förhoppningsvis står hundgården på plats inom kort eftersom sotis älskar att vara utomhus så tror jag att det kommer bli kanon med en rastgård till henne :)

Storleken har jag inte kommit fram till vad som blir bäst för henne än men det finns en hel del att välja på.

17, 20, 23, 27 kvadratmeter. 

Det lutar åt en 23kvm men vi får se vad det slutar med.

Alexandra ringde och beklagade sig åter en gång igår över att hennes mor ringt och härjat på henne.

Vi rådde henne att blockera numret eller byta simkort.

Eftersom det tydligen inte "gick" att blockera fick det bli ett byte av sim.

Men när personalen på hemmet pratade med henne om det vägrade hon.

Ett väldigt vanligt scenario då det gäller henne.

Hon är väldigt duktig på att snyfta och söka ömkan.

Men sen beter hon sig som vanligt och vänder kappan efter vinden och gör oss till synda bockar och påstår att det är vi som tvingar henne till att göra det.

Hade hon verkligen velat komma bort från sin mor och hennes hemska beteende och hennes lögner och påhopp så hade hon varken ringt eller umgåtts med henne dagligen.

Tur att jag inte går på hennes snyfthistorier mer.

Utan att jag läser av henne för vad hon är.