Det händer väldigt mycket nu :)

 Idag kom äntligen datumet som vi hade planerat in i flera månader  och det var dags att trä på våra förlovningsringar som vi haft i en fin ask i byrån hemma  

Det är idag 1år sen vi träffades första gången hemma hos Mattias på en kopp kaffe.

Jag kommer ihåg det som det var igår.

Vi var lika nervösa båda två den dagen. Vi hade pratat en längre tid men jag hade nog försökt dra ut på "träffen" medans jag försökte klura ut vad det var för "fel" på han för inte kunde väl en så vettig och trevlig kille va singel ?

Jag snurrade omrking ute på gatan i skummet och letade efter rätt adress.

Men eftersom jag inte visste om att han bodde i hus så letade jag efter höghus och trodde att det var en lägenhet som jag skulle till.

Därav tog det säkert 45min innan jag kom fram   

När jag äntligen ringde på dörren öppnade en kille som i all hast slängde ur sig tjena välkommen sen pep han ut i köket.

Kvar stod jag i hallen och försökte nervöst få av mig skorna som verkade ha fått en hel drös med dubbelknutar helt plötsligt.

Efter mycket om och men fick jag av mig dom och trevade veligt ut i köket.

Där Matte stod och fumlade med att försöka hälla upp kaffe som han lyckades hälla över hela bänken då han var så nervös stackarn   

Han visade mig runt i huset o i vardagsrummet hittade vi Emelie som inspekterade mig suspekt och knappt vågade säga hej.

Då det var dags för kaffe och  kakor kom hon ut i köket och satte sig bredvid mig.

jag fumlade nervöst med kakorna och tappade den ena i golvet så bitarna flög lång väg.

Emelie och Mattias skrattade gott åt mig medans jag la mig på alla fyra och försökte samla ihop smulorna samtidigt som jag bad om ursäkt och var röd som ett stoppljus i ansiktet.

Efter många koppar kaffe och mycket skratt så behövde jag låna toaletten.

Jag förklarade lite fint att jag behövde gå på toa och frågade om jag fick låna den.

Ja visst det är bara att gå ut där svarade Mattias ovh pekade på altandörren...

Shit tänkte jag han har utedass!

Som tur var hörde dottern det som var snabb att svara men pappa hon behöver låna toaletten   

Jaha förlåt svarade Mattias och blev röd i ansiktet och genast var det 3 personer som försökte förklara vägen ut till hallen där toaletten låg.
Ett antal timmar senare så var det dags att säga hejdå och vi passade på att byta telefonnummer.

Än idag skrattar vi åt vår första träff då så mycket saker gick fel som gjorde allt till en perfekt träff :)

Jag har aldrig ångrat att jag snurrade runt i evigheter på gatan utanför eller att jag gav med mig och tog den där

koppen kaffe med han.

Vi har aldrig grälat under tiden som gått vi pratar om allt alla funderingar som kommer med tiden.

Jag tror att det är därför vi har det så bra.

Han är ljuset i mitt liv, han är den som ger mig styrkan och som finns där när saker eller händelser går emot mig.

Han hjälper mig att ta mig igenom dagar då min kropp stretar emot och min Endometrios gör sig hörd.

Det känns som att jag vunnit på jackpot genom att ha hittat lyckan och lugnet tillsammans med han   


    

Ikväll är det dags för julbord med jobbet man får ta med sin repsektive så jag och min underbara man ska åka till Väderstad ikväll :)

Detta julbord har det varit snack och tjabb om länge från sambons ex det började redan innan vi fick inbjudningarna.

Så i början när alla påhopp och anklagelser kom via sms och samtal fattade vi ingenting.

Det mesta handlade om hur jag tydligen skulle ha gjort så hennes nuvarande som började jobba inom samma firma som vikarie inte fick komma på julbordet.

Vad konstigt sa jag vi har inte ens fått några inbjudningar så jag har ingen aning om vad dom yrar om.

Veckorna gick påhoppen och anklagelserna fortsatte om att allt var mitt fel.

Det enda jag bad om när han klev in på kontoret den där dagen för att söka tjänsten var att jag skulle slippa jobba ihop med han på samma städ. Jag var väldigt tydlig med att säga att det inte gjorde något om han var i samma firma och städade på var sitt håll. Men att vi som sagt inte skulle sättas i samma hemstäd eller på samma företagsstäd.

Till slut fick vi inbjudningarna från chefen.

Jag fick en förklaring på hur det låg till om varför han inte kunde komma på julbordet.

Fick även höra att han fick en kompensation istället och att det var lugnt för hans del att dom löste det så sett.

Trots detta så fortsatte anklagelserna och svartmålningarna om hur allt var mitt fel att jag var en jävla subba kärring osv hur jag var den skyldiga till allt som hänt glåporden och påhoppen kom både från modern och den äldsta dottern.

Det kvittar vad man säger eller om man försöker förklara så verkar dom inte förstå eller om dom nu inte vill förstå.

Dom är fullt inställda på att knäcka oss.

Efter att dom nu försökt sänka min sambos psyke och insett att det inte funkar så har dom bytt taktik och nu gett sig på att sänka mig. Denna psykiska misshandel har pågått över 1.5år

Modern har till och med gått så pass långt att hon kontaktat min chef på fyllan och kört sitt race med att det är inte henne det är fel på utan det är mig och att jag som har psykiska problem .

Tack och lov så har jag en förstående chef som läser av folk bra och ser folk för vad dom är.

Fortsätter det så här så kommer jag gå till polisen för att se vad man kan göra åt saken.