Det blev ingen fika! Tack och lov!!

Det var väl lika bra det egentligen. Varken jag eller någon av de andra i familjen här hemma är väl egentligen ledsna eller förvånade över att hon inte dök upp…

Jag tror egentligen att Alex vet om att hon har gjort jävligt fel och betett sig fruktansvärt illa.

Men istället för att erkänna det för andra personal som kompisar så väljer hon att köra en snyft version och söka ömkan istället alla andra. Så nej hon är inte direkt saknad här.

Låt oss tänka efter lite vad vore det att sakna egentligen vad är det vi skulle gå miste om att få dras med:

En lögnare, en mytoman, en manipulativ människa, en tjuv, en misshandlare, en egotrippad person som bara bryr sig om sig själv och sitt egna behov.

Nej det känns liksom inte som att det är något vi förlorar på av att inte lägga ner mer tid på henne.

Hon är redan förlorad och kommer aldrig att förändra på sig eftersom hon går i sin mors fotspår.

Minsta tösen

Det börjar bli mer och mer märkbart på Emelie den lilla tösen att hon tagit skada av sin mors beteende genom åren. Det är inte lätt att få henne att öppna sig hon är som en mussla som sluter sig och stänger allt inom sig.

Mycket har hon förträngt så hon inte kommer ihåg.

Människokroppen är ju sådan att den (blockerar) sånt som den inte kan hantera just då.

Vi har pratat om att försöka hitta en psykolog som kanske kan nå fram till henne.

Hemterapi

Den senaste veckan har vi jobbat lite på att Emelie ska få ur sig lite av sina funderingar och sitt grubblande.

Vi testade med en rad olika metoder men hittade äntligen en variant som funkade för henne.

E o jag sätter oss ner och jag tar upp olika ämnen bra som dåliga sen ställer jag lite frågor och hon berättar.

Sakta men säkert betar vi av ämne för ämne och allt det som hon varit med om.

Jag skriver upp det hon säger och sen pratar vi om känslor, tankar och funderingarna runt själva händelsen.

Det är mycket tårar och gråt som kommer från henne men det känns som att det är bättre att hon får ur sig allt funderande istället för att bara bära det inom sig.

Igår när vi satt och gick igenom en del av det hela så sa hon till mig det kommer tillbaka mer och mer.

Jag förklarade för henne att det är bra- Ju mer man pratar om det desto mer kommer att komma tillbaka och på så vis har man lättare att bearbeta allting.

Det är så tragiskt egentligen…

Många gånger är det just barnen som är anledningen till att föräldrarna håller ihop sin relation trots allt gräl, allt tjabb och alla diskussioner.'

Men man kan ju faktiskt se det så att det "förstör" barnen mer av att ha det så och att låta dom växa upp under sådana omständigheter.

Följderna kan bli katastrofala och skapar men för livet på barnen som dessutom får en skev syn på hur man beter sig och vad som är rätt och fel.

Vi brukar peppa oss själva med att vi iaf hann att rädda ett av barnen.

Men efter att ha sett all frustration och ledsamhet som E bär på då hon berättat om hur det var att bo under samma tak som sin mamma blir jag ibland osäker på om vi verkligen hann det?

Mattias vara nere på möte med HVB hemmet igår.

Det gick väl inte så värst bra från vad jag förstod då han kom hem efter en stund.

Tydligen riskerar Alexandra att bli avstängd från skolan efter att ha gett sig på en annan elev.

Själv är jag inte förvånad det bevisar ju bara åter en gång att hon inte har förändrats det minsta.

Det är ju inte direkt första gången hon gör så.

Hon både misshandlar och mordhotar folk titt som tätt och ser inte allvaret i det hela med att göra det.

Alexandra brås tyvärr väldigt mycket på sin mor och har fått hennes beteende och sätt.

När man tittar på henne så ser man en exakt kopia av hennes mamma fast i yngre version då förstås.

*Hon löser konflikter med våld och hot.

*Hon dricker alkohol för att dämpa sin ångest.

*Hon söker uppmärksamhet och kör sina snyfthistorier där hon manipulerar sin omgivning genom att vända och vrida på orden för att göra sig själv till ett offer och för att folk ska tycka synd om henne.

Jag har förstått att HVB hemmets personal inte har fått höra sanningen eftersom dom verkar tro att problemet ligger här hemma. Nej dom har väl inte sagt det kanske i ord men om man lägger ihop deras meningar och ord så är det inte svårt att räkna ut vad dom antyder.

Alexandra och jag hade inga problem (personligen) innan hon drog.

Anledningen att hon stack var för att hon inte klarar av regler som normala människor eller att man säger nej till henne. Exempelvis får jag vara ute till kl 00:00 i natt det är ju trots allt onsdag? Nej det får du inte…

Jag såg nästan fram emot ett möte med dom nere på HVB hemmet där jag kunde få möjigheten att förklara hur allt ligger till och vad vi har fått stå ut med.

Men pga sjukdom och att Alex inte ville ha ett möte där (förmodligen svårt att stå för det man gjort) så har det inte blivit av.

Nu däremot ska hon tydligen komma hit nästa vecka på fika och jag mår illa redan.

Det kommer inte bli en trevlig fika eller speciellt avslappnad för den delen heller.  

Jag klarar inte av falska människor som bara ljuger konstant för egen vinnings skull och som förväntar sig att man gång på gång på gång ska förlåta deras hemska beteende.

Mattias däremot känner att han måste förlåta henne eftersom hon är hans ”dotter” anledningen till ”” är för att det finns en berättelse om den biten också Men det tar vi inte denna gången…

 Jag har förklarat för han att man även som förälder har en gräns och att man inte behöver ta hur mycket skit som helst utan att man faktiskt får kräva att barnet förändrar sig och sitt beteende.

Han är medveten om alla de problem som Alex har och att dom till största delen beror på hennes mors beteende och att Alex har varit tvungen att vara mamma till sin egna mamma då hon växte upp.  

Han är medveten om att alla hennes snyfthistorier och byten av killar/ragg hit och dit (som alla andra byter strumpor) har gett henne det rykte hon har fått.

Hur som helst så har jag plockat undan alla värdesaker då det konstigt nog försvinner en massa när hon varit här.

Jag kommer även förbereda mina papper som hon ska få läsa igenom och svara på de frågor och få förklara sitt beteende som jag har skrivit ner (tidigare blogginlägg) på så sätt slipper jag säga så mycket och kan förhoppningsvis bita mig i tungan så pass mycket att jag klarar av att vara tyst.

Förhoppningsvis kanske jag får fullbokat med jobb nästa vecka så det inte hinns med någon fika.

Eller kanske hon gör som hon brukar dvs drar svansen mellan benen och sticker då hon vet att hon ska får stå till svars för det hon har gjort.