Ikväll har jag passat på att rensa upp bakom vedboden här hemma.

Bakom allt sly och buskar gömde sig ca 28 kvadratmeter    

Det är långt ifrån klart med utrensningen men det går framåt iallafall och förhoppningsvis står hundgården på plats inom kort eftersom sotis älskar att vara utomhus så tror jag att det kommer bli kanon med en rastgård till henne :)

Storleken har jag inte kommit fram till vad som blir bäst för henne än men det finns en hel del att välja på.

17, 20, 23, 27 kvadratmeter. 

Det lutar åt en 23kvm men vi får se vad det slutar med.

Alexandra ringde och beklagade sig åter en gång igår över att hennes mor ringt och härjat på henne.

Vi rådde henne att blockera numret eller byta simkort.

Eftersom det tydligen inte "gick" att blockera fick det bli ett byte av sim.

Men när personalen på hemmet pratade med henne om det vägrade hon.

Ett väldigt vanligt scenario då det gäller henne.

Hon är väldigt duktig på att snyfta och söka ömkan.

Men sen beter hon sig som vanligt och vänder kappan efter vinden och gör oss till synda bockar och påstår att det är vi som tvingar henne till att göra det.

Hade hon verkligen velat komma bort från sin mor och hennes hemska beteende och hennes lögner och påhopp så hade hon varken ringt eller umgåtts med henne dagligen.

Tur att jag inte går på hennes snyfthistorier mer.

Utan att jag läser av henne för vad hon är.

Tja var ska man börja?

Har väldigt länge funderat på om jag ska blogga om det här men kände att jag måste få det ur mig.

Hur kan 2 syskon vara så fruktansvärt olika på ett så markant sett.

Emelie är väldigt lik sin far på fler än ett sätt.

Hon är snäll och omtänksam.

Hon vill gärna hjälpa till när hon ser att man håller på med något

och det är aldrig några problem om man ber henne om hjälp.

Hon vet i vilka situationer jag får min värk och gör allt för att jag inte ska behöva få det.

Hon är snabb att roffa åt sig kassarna när vi handlar eller springer hon och tar tvättkorgen för att jag inte ska lyfta för tungt och få ont.

Om det nu skulle va så att jag får värk är hon snabbt framme och värmer till värmedynan.

Hon accepterar och respekterar de regler vi har här hemma om att man ska hjälpa till och plocka undan efter sig och att man ska behandla varandra med respekt.

Det går att prata med henne och förklara varför man inte gör si eller så och vad det kan blil för konsekvenser av olika handlingar. 

Alexandra däremot är mest lik sin mor.

Första intrycket man får av henne är att hon är snäll och gullig.

Men ju mer man lär känna henne så märker man att hon är väldigt manipulativ och ljuger för alla i sin närhet för att få sin vilja igenom. Hon vänder kappan efter vinden som man brukar säga.

Hon utnyttjar vänner och familj för att få det hon vill ha. Får hon inte som hon vill så dampar hon fullständigt. 

Skriker tjuter eller ja det är väl mer krokodiltårar. 

Exempel på olika scenarion som utspelats här hemma.

Hon fick 2 pressentkort när hon fyllde år.

Dom sålde hon så hon kunde köpa cigg.

Hon fick även pengar som hon köpte cigg för.

Hon fick en mobil av en tjejkompis till henne eftersom henness iphone var sönder då hon slängt den i golvet och dragit näven i den ett antal gånger då den inte funkat som hon vill.

Den gav hon bort mot 2paket cigg...

Sen sitter och hon och beklagar sig för att hennes telefon är sönder ? 

Jaha och vems fel är det vem är det som slagit sönder den ? 

För att inte nämna vem var det som fick en telefon men som valde att sälja den ? 

Orden jag ska aldrig mer göra om det och förlåt har används flitigt från henne men i nästa stund är hon tillbaka på samma ställe igen ljuger. Så orden tappar betydelse efter ett tag och man tar inte det hon säger på allvar även om hon säger att det aldrig ska ske igen...

Hon snor Emelies nyköpta kläder, pressar sig på dom så dom så dom tappar formen eller spricker.

Mina tröjor och strumpor försvann på löpande band trots att jag köpte nya. 

Jag frågade om hon sett dom men fick endast ett gallskrik om att alltid är det jag som ska få en massa skit.

Efter några dagar så gick hon dock runt med min tröja på sig som ingenting hade hänt. 

Varpå jag blev väldigt irriterad då jag inte tycker om när folk ljuger för mig rätt upp i ansiktet.

Hur kan det vara så svårt att stå för sina handlingar ?

Hon är egoistisk och tänker endast på sig själv.

Om man har gjort mat så öser hon upp hela tallriken full varpå det knappt finns så det räcker till 3personer till.

När man säger lite fint att tänk på att det är fler som ska ha mat. Skriker hon och vrålar högljudt vill ni att jag ska få aneroxia fan vad ni är elaka osv och sen kommer krokodiltårarna. 

Är det någon som säger något som inte passar henne har hon inga problem att hota vederbörande med stryk.

Även mordhot har förekommit om att hon ska sparka in skallen på dom om dom inte håller käften.

När vi ändrade reglerna här hemma och sa att det inte funkade att komma hem kl 22 och tro att man kan ställa sig o laga mat för att sen sitta uppe till kl 00. Då man inte kommer upp dagen efter då det är skola utan hon istället vrålar håll käften när man väcker henne.

Prio listan då skolan började igen efter sommaren var,

1 skola.

2 hem och äta samt göra läxor.

3 Vänner

ska vara hemma senast kl 19 om man ska äta annars kl20 i veckorna.

Gång på gång förklarade vi detta men trots det gick det inte in.

Istället blev det ännu ett gallskrik och en omvänd story som gjorde henne till offer och att vi var så hemska. 

För hör och häpna så ansåg hon det som att vi gav henne utegångsförbud!? 

Hur kan det bli utegångsförbud när du slutar skolan kl 11 på dagen och inte behöver vara hemma förrän kl 20?

Dåliga bortförklaringar kom det jämt och tydligen var alltid kvällståget försenat eller inställt varpå hon jämt behövde komma senare.

Du får ta ett tidigare tåg då eftersom det alltid är strul med det senare tyckte jag ...

Givetvis blev det vrål hade inte förväntat mig något annat när det gäller henne...

Så fort man bad henne att plocka undan efter sig så blev det bara en massa liv . 

Alexandra kan gå över lik för att få sin vilja igenom. 

Sen om det drabbar hennes familj eller dom som ställt upp mest för henne det skiter hon fullständigt i.

Så länge hon får som hon vill.

Hon gapar om att hon vill behandlas som en vuxen.

Jag försökte förklara att då får du ta konsekvensera som följer för dina handlingar och börja bete dig som en vuxen.

Att vara vuxen innebär att man tar hand om sig själv och sina egna problem som man ställer till med. 

Man kan inte förvänta sig att resten av världen ska städa upp och ordna till saker efter en.

I Mitten av Oktober drog alexandra tillbaka till sin så kallade mor för att det var mer bekvämt eftersom det inte finns några regler där. Det gick någon vecka sen ringde hon och tjöt och sa att hon inte orkade va där mer och att vi var tvungna att häjlpa henne. Matte drog i de trådar han kunde och ringde några samtal. 

Till slut lyckades han hitta en tillfällig bostad åt henne. Men givetvis blev det ingen tacksamhet då heller utan ett ramaskri och en massa påhopp både från Alex och henne mor.

Efter ett tag gjorde vi en orosanmällan till Soc eftersom det förekom så mycket fylla och bråk nere i bostaden där hon bodde och för att hon gjorde allt för att hålla sig därifrån.

Det slutade med att vi åter en gång fick ett helvete från både modern och Alex.

Anmällan lades ner eftersom dom båda gick ihop och målade upp en lögn om att vi ljög då vi hade berättat om hur det låg till.

För några månader sen stod alex och tjöt utanför dörren och körde åter en snyft historia om hur dåligt hon mådde på grund av sig mors alcoholproblem osv.

Matte förklarade då att han inte kunde göra något mer utan att hon själv var tvungen att ringa Socialen och berätta

hur det ligger till.

Utredningen togs upp på nytt och Alex fick en plats på ett HVB hem.

De enda gångerna vi hör ifrån Alex är när hon behöver något eller då hon vill ha något.

Hon hör aldrig av sig för att kolla hur man mår eller endast för att säga hej det var längesen.

Det har blivit mycket bättre sen hon flyttade härifrån. Vi märkte en markant skillnad på Emelie så fort Alex försvann. Emelie började öppna upp sig mer och prata mycket mer. Tragiskt på ett sätt att vi inte märkte det innan. 

Alex beteende krävde så mycket tid och energi av oss andra att vi var precis slut efter och hade inte ork kvar till Emelie. Det funkar inte att ha henne här hemma vi orkar inte. Dessutom försvann det kopiöst mycket saker jämt då hon var här kläder pengar och grejer. 

Hon och hennes mor har flitigt hjälpt åt att sprida lögner och förtal om oss vilket har gjort att jag känner att nej nu är det bra hon behöver inte komma in i vårt hus mer förräns hon har ändrat på sig markant mycket.

Men eftersom hon inte förstår att hon betett sig fel och eftersom hon inte vill ändra sig så kommer hon inte göra det.

Visst vill hon besöka sin syster eller Matte kan dom få sitta utomhus vi har ingen lust att bli av med mer saker.

Vi släpper inte in henne obevakat i huset varken jag eller Matte litar på henne.

Det kommer ta lång tid innan jag förlåter Alex för allting hon har gjort och utsatt oss för. 

Vi har lagt så mycket tid och energi på henne och inte fått annat än skit tillbaka.

Jag förlåtit henne så många gånger och vi har fått börja om på nytt gång efter gång. 

Så jag har insett att hon kommer inte förändras.

Människor som är ute efter att såra mig och som bara utnyttjar en och bara tänker på sig själva och sin egen vinnings skull varken vill eller behöver jag umgås med. 

Det finns ingen anledning att spendera tid på sådanna människor.

Vi skulle firat midsommar nere i sandvik i år med resten av familjen.
Det är en tradition som pågått under många år.
Jag brukar inte vara med i normala fall. Det brukar bli att vi har pyst i väg på annat håll.
Men förra året gjorde vi slag i saken och åkte ner och gjorde dom sällskap.
Det var kanon trevligt som vanligt var det lite otur med vädret men det är ju en klassiker att det regnar midsommar.
Vi hade tur eftersom det klarnade upp framåt kvällen :)

Detta året tog det dock stopp när jag skrev till min så kallade syster och infomerade om hur många vi var som skulle komma.
Helt plötsligt var det för många hundar och personer...

Det tog inte många minuter förrän jag förstod vad hon menade vi var inte välkomna ner!
Hon skyllde på att man kan ju iaf fråga innan.
Jo visst det kan man ju, men eftersom jag aldrig blivit tillfrågad tidigare av dom när det varit familjemiddagar då hela familjen varit samlad så trodde jag att fråga var inte nödvändigt eftersom dom aldrig gjort det tidigare...

Min älsta syster Åsa och jag var rätt tjata när jag var yngre.
Jag var hennes lilla "trollunge" . När jag blev äldre förändrades det efter ett tag.
Det var när jag fick reda på att hon hade ihop det med min dåvarande pojkvän som vi tappade vårt syskonband. Jag hade haft mina misstankar om det en längre tid. Men när jag pratade med min mor om det tyckte hon att jag var paranoid och sa hur kan du tänka sånt om din egna syster?
Vi den tidpunkten då detta inträffade var min syster gift och hade 2barn med sin dåvarande man.

Det kom som en lättnad (att jag hade rätt) och inte bara inbillat mig allt ihop när min granne bjöd över mig på kaffe och hakade fram på orden om att hon hade sett dom när dom höll på ett flertal gånger...
Efter att jag fick det bekräftat gick det undan jag tog mitt pick och pack och flyttade så mycket jag kunde när han var på jobbet. Även min mor hjälpte till hon var arg och besviken över sin älsta dotters beteende.

Min syster däremot ansåg inte att hon gjort något fel utan ansåg sig ha hjälpt mig istället ur ett dåligt förhållande.
Deras kärleksförhållande höll inte någon längre tid.
Istället raggade hon på hans kompis även där vart det bara strul och inget som varade en längre period.
Till sist gick hon till mitt ex 3 killkompis dom blev ett par och har skaffat barn ihop.
Jag tror hon har lite åldersnoja och därför söker hon bekräftelse hos ungdomar som är 15-20 år yngre än henne själv.
Sen den dagen har vi inte så bra kontakt med varandra. Utan endast pratat och umgåts vid tillfällen då vi "behöver" dvs vid julmiddagen och midsommar och något enstaka kalas.

Min mellersta syster Petra "polis" som hon kallas eftersom hon är så nyfiken på andras liv och vad folk har för sig.

Hon älskar skvaller och sprida det vidare. Hon har alltid haft en speciell attityd och hon klankar gärna ner på folk som hon inte tycker passar in.
Hon anser sig själv vara perfekt och att hon inte har några brister.
Hon hånskrattar åt folk för hur dom ser ut och hur dom beter sig.

Men får hon samma dos tillbaka tar det hus i helvete och vederbörande är inte vatten värd.
En rätt fisförnäm person med 2 väldigt bortskämda barn som får allt dom pekar på.

Min bror Fredrik är omtänksam och överbeskyddande då det gäller sin lilla syster (mig)
Han var den som tog sig tid att komma förbi hemma och kolla hur det var med mig efter att
jag var med om en bilolycka.
Han är den som kommit och hjälpt till vid panik flytten från Växjö då mitt ex spårade ur fullständigt och började vifta med köksknivar.
Han är den jag alltid kunnat räkna med om jag behövt hjälp med något om det så har varit med lån av bil om min har varit på verkstan eller om jag behövt hjälp med dragkrok osv.
Han är helt underbar :)

Sen har vi min mor en underbar människa med ett hjärta av guld.
En oerhört ödmjuk kvinna med båda fötterna på jorden.
Hon har alltid funnits där om jag/vi behövt henne.
Hon är min hjälte och jag ser upp till henne. Jag är så imponerad av att hon orkade och framför allt klarade av att fostra 4 barn på egen hand då hon dessutom arbetade heltid för att kunna försörja vår familj.
Hon har hjälpt mig igenom både bra och dåliga händelser.
De Livserfarenheter som jag tampats med genom åren har hon både lärt mig hantera och bearbeta.
Hon lärde mig vad som är rätt och fel och att man alltid ska stå för det man gör och för det man tycker.
Hon fanns där för oss i vått och torrt när vår far inte gjorde det.
Som många andra människor så älskar jag min mamma innerligt mycket.
Jag skulle kunna göra vad som helst för henne oavsett vad det gäller.