Den senaste tiden har vi märkt att Emelie ljuger betydligt mer än tidigare.

Vi har pratat om det säkert 100gånger senaste året att alltid hålla sig till sanningen.

Men det märks väldigt väl när Emelie umgåtts med fel personer.

Hon har en del ”kompisar” i skolan som snattar dricker öl och lurar in henne på fel banor.

Vi har försökt att få henne att förstå att hon bör sålla bort såna som inte är bra för henne.

 

Hon har alltid en massa godis och nya prylar med sig hem efter skolan och eftersom hon inte är den som klarar av att hålla i pengar så har jag tyckt att det verkat konstigt.

Vid frågan om varifrån hon har fått sakerna så har hon flera gånger kläckt ur sig lite snabbt mamma.

 

Men Igår kom jag på att det saknas pengar här hemma i vår burk som vi gjort iordning där vi sparar till en semesterresa. Burken var nästan tom…

Besviken, ledsen och frustrerad försöker jag få ihop tankarna.

Har ingenting av det vi har gått igenom så många gånger gått in i huvudet på henne?

Vad hände med att inte ljuga att inte ta saker utan att fråga och framför allt att inte sno saker.

Vad är det som gjort att det gick så fel?

 

Hon får praktiskt taget allt som hon vill ha, kläder, smink, pengar, godis, mobilabonnemang, spotify premium konto, ny telefon, märkes skor, hudprodukter med mera.

 

Jämför man hennes beteende från förra året så ser man en enorm skillnad negativ sådan :-/

Det som har förändrats sen dess är att hon har mer kontakt med sin mor sin syster och de så kallade   kompisar som lurar in henne på dumheter.

Vi har försökt att få henne att välja sina vänner väl och slopa de som inte är bra för henne dvs dom som snattar, röker och dricker alkohol.

Fast det är inte så lätt att få henne att förstå det.

Det blev ingen fika! Tack och lov!!

Det var väl lika bra det egentligen. Varken jag eller någon av de andra i familjen här hemma är väl egentligen ledsna eller förvånade över att hon inte dök upp…

Jag tror egentligen att Alex vet om att hon har gjort jävligt fel och betett sig fruktansvärt illa.

Men istället för att erkänna det för andra personal som kompisar så väljer hon att köra en snyft version och söka ömkan istället alla andra. Så nej hon är inte direkt saknad här.

Låt oss tänka efter lite vad vore det att sakna egentligen vad är det vi skulle gå miste om att få dras med:

En lögnare, en mytoman, en manipulativ människa, en tjuv, en misshandlare, en egotrippad person som bara bryr sig om sig själv och sitt egna behov.

Nej det känns liksom inte som att det är något vi förlorar på av att inte lägga ner mer tid på henne.

Hon är redan förlorad och kommer aldrig att förändra på sig eftersom hon går i sin mors fotspår.

Minsta tösen

Det börjar bli mer och mer märkbart på Emelie den lilla tösen att hon tagit skada av sin mors beteende genom åren. Det är inte lätt att få henne att öppna sig hon är som en mussla som sluter sig och stänger allt inom sig.

Mycket har hon förträngt så hon inte kommer ihåg.

Människokroppen är ju sådan att den (blockerar) sånt som den inte kan hantera just då.

Vi har pratat om att försöka hitta en psykolog som kanske kan nå fram till henne.

Hemterapi

Den senaste veckan har vi jobbat lite på att Emelie ska få ur sig lite av sina funderingar och sitt grubblande.

Vi testade med en rad olika metoder men hittade äntligen en variant som funkade för henne.

E o jag sätter oss ner och jag tar upp olika ämnen bra som dåliga sen ställer jag lite frågor och hon berättar.

Sakta men säkert betar vi av ämne för ämne och allt det som hon varit med om.

Jag skriver upp det hon säger och sen pratar vi om känslor, tankar och funderingarna runt själva händelsen.

Det är mycket tårar och gråt som kommer från henne men det känns som att det är bättre att hon får ur sig allt funderande istället för att bara bära det inom sig.

Igår när vi satt och gick igenom en del av det hela så sa hon till mig det kommer tillbaka mer och mer.

Jag förklarade för henne att det är bra- Ju mer man pratar om det desto mer kommer att komma tillbaka och på så vis har man lättare att bearbeta allting.

Det är så tragiskt egentligen…

Många gånger är det just barnen som är anledningen till att föräldrarna håller ihop sin relation trots allt gräl, allt tjabb och alla diskussioner.'

Men man kan ju faktiskt se det så att det "förstör" barnen mer av att ha det så och att låta dom växa upp under sådana omständigheter.

Följderna kan bli katastrofala och skapar men för livet på barnen som dessutom får en skev syn på hur man beter sig och vad som är rätt och fel.

Vi brukar peppa oss själva med att vi iaf hann att rädda ett av barnen.

Men efter att ha sett all frustration och ledsamhet som E bär på då hon berättat om hur det var att bo under samma tak som sin mamma blir jag ibland osäker på om vi verkligen hann det?

Eftersom det är så många diskussioner angående mig och Alexandra och vårt "bråk" som vi har eller kanske man ska kalla det att jag har satt ner foten och inte accepterar hennes beteende längre.

Jag köper inte hennes sätt, lögner eller snyfthistorier längre. Jag vill ha så lite med henne att göra som möjligt fram tills hon har gjort en rejäl personlighets förändring...

Det var en insident som skedde här uppe då jag hörde ett av samtalen där alexandra åter en gång satt och anklagade mig för en grej. 

Jag fick nog det var liksom droppen som fick bägaren att rinna över.

så när hon kom åkande med sin personal från HVB hemmet så gjorde jag det extremt "hemska" och sa sanningen till henne att jag var trött på hennes beteende och att jag inte tänker ta emot mer skit det får vara bra nu mm.

Eftersom resten av omgivningen inte är helt insatta i vad som händer eller hur det har varit och bara hört vissa bitar "snyfthistorierna" fattade dom ju ingenting och tyckte väl att jag gick hårt fram.

Så tanken är att jag skulle tagit upp följande punkter på ett möte  där vi skulle reda ut allt. 

Saker Alexandra måste ändra på för att få ännu en ny absolut sista chans är:

1. Sluta ljuga och manipulera folk.

2. Ta konsekvenserna av sitt beteende

3. Stå för det hon gjort och sagt.

4. Sluta sno saker.

Resultat: så länge hon håller på med punkt 1 - 4 är det ingen som litar på henne.

5. Sluta sprida en massa skitsnack.

6. Sluta att göra "antaganden" och anklaga samt om folk för saker som inte stämmer.

7. Sluta hota och misshandla folk.

Resultatet av att hålla på med punkt 5 - 7 ingen ha med dig att göra till slut.

Hon ska även förklara sitt beteende och allt hon har utsatt oss för...

Vi har inte gjort någonting förutom att försöka hjälpa och stötta henne och vi

förtjänar inte den här behandlingen.

Hon måste även respektera att vi har regler här hemma och acceptera dom.

Istället för att snacka en massa skit klaga och klanka ner på mig och övriga i familjen.

Vad vi säger och gör här hemma har oftast en logisk förklaring eftersom hon/du inte bor här längre så har hon ingenting att säga till eller bestämma om det.

Hon/du har heller inte en aning om varför vi gör si eller så...

 

Fakta.

Du vet mycket väl att Maria har problem med spriten och sina psykiska problem.

Du vet mycket väl hur hon blir när hon dricker.

Du vet att hon har ostabilt psyke eftersom hennes psyktabletter slås ut när hon dricker.

Du vet mycket väl att hon suttit inlåst på toaletten och skurit sig i armarna.

Du vet mycket väl att hon näst intill jämt hamnar i slagsmål och misshandlar både sina nära och kära när hon dricker.

Du vet mycket väl att hon även ger sig på er barn både psykisk och fysiskt när hon druckit.

Du vet hur du mådde när hon ringde och sms-ade varje gång på fyllan och sa att hon skulle begå självmord.

Du höll dig själv borta i flera veckor när du bodde hos din mor.

För att du mådde så pass dåligt där hemma.

Du ringde oss ett antal ggr och tjöt och sa att du mådde dåligt och inte orkade mer på grund av din mors beteende. Du ville ha hjälpt och vi såg ingen annan utväg än att ringa soc och göra en orosanmälan samt att vi kontaktade Roine och Margot för att hitta ett tillfälligt boende så du skulle kunna komma därifrån.

Vi hade prövat att ha dig här hemma ett antal gånger utan att det funkade.

Eftersom du inte klarade av att respektera de regler vi hade här och för att du inte behandlade oss med respekt.

Istället för att tacka oss för att vi åter en gång gjort allt vi kunde för att du skulle få det så bra som möjligt vrålade du rätt ut och skrek åt oss.

Sen satt du och beklagade och snackade en massa skit om hur hemska vi var som kontaktade soc och som ville omplacera dig mm.

Då det i själva verket var DU som ringde och bad oss om hjälp för att DU inte orkade mer.

Hur kan du sen sitta och vilja utsätta Emelie för samma sak???

Hur kan du vilja att hon ska behöva må lika dåligt som du gjorde där nere???

Du tjatar svartmålar och klankar ner på oss för att vi sagt nej till övernattning och boende varannan vecka fram tills att hon har tagit tag i sina problem?

Hur kan du sitta och påstå att din mamma helt plötsligt inte har några problem?

Hur har du mage och sitta och påstå att vi ljuger om dom bitarna att det är något vi hittat på?

Så här har det varit sen 2005 med fylla, gapande skrik, misshandel mm det är inget tillfälligt eller en period som går över (bara sådär).

Det är 12år som det har varit samma sak med samma beteende.

Varför beter du dig på det här sättet och hur kommer det sig att du i din vildaste fantasi tror att vi kommer stå med öppna armar och välkomna dig när du visar dig efter allt du gjort och fortfarande gör?

Alla förtjänar en andra chans absolut!

Men när vi passerat den här andra chansen och börja oss 6–8 chanser med samma slutresultat då är det dags att inse att det inte kommer bli någon förändring.

  

Ja det stämmer vi plockade Emelies smink en period.

Anledningen: Hon sminkade inte av sig ordentligt och fick en allergisk reaktion som gjorde att hon inte ens kunde skölja ansiktet med vanligt vatten.

Vi tog då beslutet att plocka undan sminket ett par veckor eftersom vi ansåg att det inte var nödvändigt att en dåvarande 12åring vrålsminkar sig så pass så hon får stora röda utslag i hela ansiktet...

Vi förklarade i samma veva som vi tog undan sminket varför vi gjorde det.

Sen fick hon klara sig utan smink fram tills att hennes hud hade återhämtat sig.

Emelie fick sen välja 1 dag i veckan då hon ville ha smink men endast mascara.

För att bevisa att hon klarade av att sminka av sig ordentligt.

Nu får hon sminka sig men endast mascara och ögonskugga mer behöver det inte vara när man endast är 13år.

 

 

Hemma i god tid.

Att Emelie ska vara hemma i god tid är för att det tar 2h om dagen för henne att göra läxorna.

Både att läsa på dom, jag sitter och förklarar för henne hur dom menar i uppgifterna och hur hon ska göra för att komma fram till ett korrekt svar i sina uppgifter.

Samt att förhöra henne på dom.

eftersom hon ligger efter så pass mycket i skolan så är det nödvändigt att hon spenderar så mycket tid på läxorna som möjligt för att hon ska kunna komma ifatt.

 

Inte biologisk mamma

Jag vet mycket väl att jag inte är mamma till Emelie.

Men jag är betydligt mer som en mor ska vara för henne än vad hennes biologiska mamma är.

*Jag hjälper henne och försöker vägleda henne för att hon ska kunna hantera de konflikter hon hamnar i.

*Jag tar mig tid och går på föräldramöten/kvartsamtal mm för att se hur det går för henne i skolan och vad hon behöver jobba mer med.

*Jag pratar med henne ofta på en nivå som hon förstår att om vilka konsekvenser ett visst handlande kan få.

*Jag spenderar timmar på att hjälpa henne med läxorna och försöka få henne att komma ifatt i skolan för att hon ska kunna få godkänt i sina betyg.

* Jag har funnits där och stöttat henne när hon varit ledsen.

* Jag har lyssnat och gett henne råd om killars beteende.

* Jag har fått Emelie att förstå varför hygienen är så pass viktig och att det inte hjälper att dränka sig i parfym och att man måste tvätta sig både morgon och kväll samt efter toabesök och att duschen är superviktig då även hårbotten luktar svett.

I somras kröp det fram att Emelie varken kunde alfabetet eller hade en aning om vad vokaler och konsonanter var.

Jag tog mig tid att göra lite enklare uppgifter samt att skriva ut alfabetet via datorn så hon fick öva på det.

Jag lärde henne en ramsa så hon lättare skulle komma ihåg bokstäverna.

Jag pratar ofta med henne om alkoholism eftersom hon mår väldigt dåligt och har varit rädd för folk som dricker tack vare att hon levt under samma omständigheter som du har gjort.

Emelie har kommit rusande ut i köket när hon hört en colaburk öppnas i tron av att det varit något annat.

Vi hade barnvakt en helg och var på inflyttningsfest och var iväg några timmar.

jag drack då 3glas vin under de 6.5h som vi var där.

Emelie sa ingenting om det när vi kom hem utan pratade och skojade som vanligt när vi kom hem.

Jag frågade henne dagen efter om hon förstod att vi hade druckit kvällen innan. 

Hon svarade utan att tveka ja men det fattade jag väl.

Jag frågade henne då hur det kändes för henne.

Hennes svar var att ja men ni var ju inte arga, ni kastade ju inte en massa saker och skrek så det gjorde inget.

Brukar pappa göra det frågade jag då? Nej sa hon.

Brukar mamma göra det? Jag fick inget svar på den frågan men hennes tårar sa desto mer.

Jag förklarade att alla inte blir arga och kastar saker när dom dricker men att vissa människor inte klarar av att hantera spriten.

Tänk dig själv vad har eran mor gjort för er under alla åren?

Har hon bettet sig som en mamma normalt sett gör?

* Hon har inte lyft ett finger för att stötta sin dotter med läxor eller hjälpa henne med den biten.

* (Ni) Du och din mor hjälptes åt att misshandla en tjej i din ålder nere på stationen.

Är det ett normalt beteende för en förälder att göra så?

* Hon kommer hit på fyllan efter att hon flyttat ut och sparkar in rutan på ytterdörren gapar gormar och skriker, misshandlar Mattias mm när ni barn är hemma och både ser/hör allt.

Är det ett normalt beteende för en förälder att göra så?

*Hon sliter upp bildörren och försöker slita ur Emelie på fyllan trots att Emelie skriker och gråter gör hon detta.

Är det ett normalt beteende för en mamma att göra så?

* Hon ringer/sms-ar och hotar att ta livet av sig om ni inte träffar henne.

är det ett normalt beteende att göra så?

* Hon bestämmer tid och plats med Emelie på Skänninge Marken 2år på raken då dom ska träffas och kommer dit packad.

Är det ett normalt beteende för en förälder att göra så?

Så ja jag är betydligt mer som en mamma ska vara för Emelie än hennes biologiska.

Frågor.

Du mådde konstant dåligt när du bodde här på grund att din mor höll på som gjorde med trakassering via samtal och sms.

Jag pratade med dig och försökte få dig att se det hela på ett annat sätt.

Att du skulle spendera mer tid på dig själv och ditt egna välmående istället för att lägga ner så mycket energi på att oroa dig för och känna tvång över att ta hand om en vuxen människa (din egna mamma)

Jag sa även vid ett tillfälle att jag var imponerad över hur du hittade styrkan att förlåta henne efter att hon misshandlade dig då hon var full.

2dagar efter det kom du ut i köket och sa att du ville göra en polisanmälan på din mamma för den här händelsen. Mattias följde med dig ner som stöd och du berättade i egna ord hur allt gått till.

Du var helt insnöad på att du skulle få skadestånd (fett mycket pengar) som du sa ett antal gånger.

Jag försökte förklara för dig att det inte var därför anmällan var gjord, utan att det handlade om rätt och fel och att det inte är rätt att misshandla någon och framför allt inte sitt egna barn.

Sen när du väl flyttat ner på heltid hos Maria satt du och påstod att du blev tvingad att göra en anmälan av Mattias?!

Du påstod även att vi låste in dig här och att du aldrig fick gå ut

När vi i själva verket satte en tid på då vi ville att du skulle vara hemma eftersom du inte orkade upp till skolan utan endast vrålade och hade dålig attityd?

Då du var ute dagligen och rände i över 12.5h hur i tusan fick du det till att vi låste in dig???

Du påstod att du inte fick någon mat här hemma och att du fick svälta?

När vi i själva verket sa att om du ville äta något så fick du komma hem efter skolan eller komma hem vid kl 19:00 och göra det istället för att komma in slamrande kl 22:00 då vi andra gått och lagt oss och tro att man kunde smälla runt i köket.

Du går ut på offentliga sidor där du skriver att du vill sänka mig och vet precis hur du ska göra/säga för att jag ska må dåligt efter ALLT som jag har gjort för dig?!

Förutom alla saker du fick, pengar, cigg mm. 

Så kan vi tex ta upp den händelsen med dina utslag.

Jag kollade på dina utslag gjorde en snabb bedömning av att det såg ut som skabb.

Jag köpte alla möjliga olika salvor för att lindra din klåda.

Jag bytte ut tvättmedel och sköljmedel till oparfymerat.

Skaffade speciella duschtvålar och Body lotion som skulle vara vänligare för

huden.

Plockade ut och betalade krämer som du hade på recept.

Jag såg till att du hade allergitabletter mm

Första besöket hos läkaren hittade dom inget men

sen visade det sig trots allt att det var skabb!

Tack vare ett läkarbesök som vi bokade in!

Vad fick vi för det ingenting inte ens ett tack för hjälpen...

De senaste veckorna har varit hektiska. 

Det har varit mestadels jobb jobb och ännu mer jobb.

Igår hade Alex sitt kalas. Matte valde att åka dit. 

Själv fick jag aldrig frågan och även om jag hade fått det så hade jag förmodligen tackat nej.

Hon hade tydligen hälsat till mig. Jag hälsade tillbaka via Matte. Mer än så behöver det inte vara. 

Inte förrän hon ändrat sin personlighet...

 

Jag känner att det inte finns någon anledning för mig att umgås med falska människor.

Alex pratade eller mer tjatade om att hon ville flytta till ett ungdomshem förra året för att få lite mer frihet (komma och gå som hon ville) 

Hon är typen av person som kan gå över lik för att få det hon vill ha sen skiter hon fullständigt i om det sårar eller drabbar andra.

Visst finns det dom som anser att ja men alla är ju värda en andra chans och absolut så är det ju.

Men när det kommit till 3,4,5,6 chanser med samma slutresultat då är det väl kanske ändå dags att sätta

ner foten? Då har man väl ändå rätten att säga ifrån och begära att vederbörande ändrar på sig.

Har man ändå inte rätten att bestämma att nu får det va bra jag/vi tar inte mer skit. En förändring eller så får det vara.

För tänk efter lite själv, hon har ingen som helst anledning att ändra på varken sig eller sitt beteende så länge man förlåter henne om och om och om igen. 

Det hjälper inte längre att förlåta och hennes ord förlåt har sedan länge tillbaka tappat betydelse. Eftersom hon använt sönder ordet. 

Egentligen tror jag inte att hon vet vad ordet förlåt innebär.

Eller jag ska aldrig göra om det. Så visst att hon ber om ursäkt skulle egentligen inte göra saken bättre.

 

Hon måste göra en förändring av sitt beteende.

Men för att göra det måste hon vilja ändra på sig.

Tyvärr är det så att hon inte antingen orkar eller vill ändra på sig förmodligen är det jobbigt?

Enligt Alex själv så får hennes mor henne att må så himla dåligt med alla hennes påhopp och frispel.

Då hon är full jämt och trakaserar via samtal/sms

Det enda hon vill är att få va ifred.

Hon ringer och kör sin snyfthistorier om hur dåligt hennes mamma får henne att må osv.

Men hur kommer det sig då att man har kontakt dagligen med sin mamma? 

Hur kommer det sig att man då umgås med sin mamma? 

Det var samma sak som när hon bodde nere hos sin mor. Innan hon flyttade till hemmet. Då satt hon och ömkade sig över att vi var hemska. Att vi spärrade in henne och att hon aldrig fick gå ut. Att hon aldrig fick äta mm rent skitsnack med andra ord.

Alex målar upp en version till oss och en annan till sin mor.

Alexandra har inte förändrats något alls tyvärr.

Det märks tydligt så länge man inte står som närstående och hoppas så pass mycket på att hon ska göra det.

För i ett sånt läge så vill man så gärna att hon ska göra det varpå man inte kan se klart de tecken och signaler som visar att hon fortfarande är samma manipuliva, falska, ytliga, desperata person som söker ömkan som innan.

 

Tja var ska man börja?

Har väldigt länge funderat på om jag ska blogga om det här men kände att jag måste få det ur mig.

Hur kan 2 syskon vara så fruktansvärt olika på ett så markant sett.

Emelie är väldigt lik sin far på fler än ett sätt.

Hon är snäll och omtänksam.

Hon vill gärna hjälpa till när hon ser att man håller på med något

och det är aldrig några problem om man ber henne om hjälp.

Hon vet i vilka situationer jag får min värk och gör allt för att jag inte ska behöva få det.

Hon är snabb att roffa åt sig kassarna när vi handlar eller springer hon och tar tvättkorgen för att jag inte ska lyfta för tungt och få ont.

Om det nu skulle va så att jag får värk är hon snabbt framme och värmer till värmedynan.

Hon accepterar och respekterar de regler vi har här hemma om att man ska hjälpa till och plocka undan efter sig och att man ska behandla varandra med respekt.

Det går att prata med henne och förklara varför man inte gör si eller så och vad det kan blil för konsekvenser av olika handlingar. 

Alexandra däremot är mest lik sin mor.

Första intrycket man får av henne är att hon är snäll och gullig.

Men ju mer man lär känna henne så märker man att hon är väldigt manipulativ och ljuger för alla i sin närhet för att få sin vilja igenom. Hon vänder kappan efter vinden som man brukar säga.

Hon utnyttjar vänner och familj för att få det hon vill ha. Får hon inte som hon vill så dampar hon fullständigt. 

Skriker tjuter eller ja det är väl mer krokodiltårar. 

Exempel på olika scenarion som utspelats här hemma.

Hon fick 2 pressentkort när hon fyllde år.

Dom sålde hon så hon kunde köpa cigg.

Hon fick även pengar som hon köpte cigg för.

Hon fick en mobil av en tjejkompis till henne eftersom henness iphone var sönder då hon slängt den i golvet och dragit näven i den ett antal gånger då den inte funkat som hon vill.

Den gav hon bort mot 2paket cigg...

Sen sitter och hon och beklagar sig för att hennes telefon är sönder ? 

Jaha och vems fel är det vem är det som slagit sönder den ? 

För att inte nämna vem var det som fick en telefon men som valde att sälja den ? 

Orden jag ska aldrig mer göra om det och förlåt har används flitigt från henne men i nästa stund är hon tillbaka på samma ställe igen ljuger. Så orden tappar betydelse efter ett tag och man tar inte det hon säger på allvar även om hon säger att det aldrig ska ske igen...

Hon snor Emelies nyköpta kläder, pressar sig på dom så dom så dom tappar formen eller spricker.

Mina tröjor och strumpor försvann på löpande band trots att jag köpte nya. 

Jag frågade om hon sett dom men fick endast ett gallskrik om att alltid är det jag som ska få en massa skit.

Efter några dagar så gick hon dock runt med min tröja på sig som ingenting hade hänt. 

Varpå jag blev väldigt irriterad då jag inte tycker om när folk ljuger för mig rätt upp i ansiktet.

Hur kan det vara så svårt att stå för sina handlingar ?

Hon är egoistisk och tänker endast på sig själv.

Om man har gjort mat så öser hon upp hela tallriken full varpå det knappt finns så det räcker till 3personer till.

När man säger lite fint att tänk på att det är fler som ska ha mat. Skriker hon och vrålar högljudt vill ni att jag ska få aneroxia fan vad ni är elaka osv och sen kommer krokodiltårarna. 

Är det någon som säger något som inte passar henne har hon inga problem att hota vederbörande med stryk.

Även mordhot har förekommit om att hon ska sparka in skallen på dom om dom inte håller käften.

När vi ändrade reglerna här hemma och sa att det inte funkade att komma hem kl 22 och tro att man kan ställa sig o laga mat för att sen sitta uppe till kl 00. Då man inte kommer upp dagen efter då det är skola utan hon istället vrålar håll käften när man väcker henne.

Prio listan då skolan började igen efter sommaren var,

1 skola.

2 hem och äta samt göra läxor.

3 Vänner

ska vara hemma senast kl 19 om man ska äta annars kl20 i veckorna.

Gång på gång förklarade vi detta men trots det gick det inte in.

Istället blev det ännu ett gallskrik och en omvänd story som gjorde henne till offer och att vi var så hemska. 

För hör och häpna så ansåg hon det som att vi gav henne utegångsförbud!? 

Hur kan det bli utegångsförbud när du slutar skolan kl 11 på dagen och inte behöver vara hemma förrän kl 20?

Dåliga bortförklaringar kom det jämt och tydligen var alltid kvällståget försenat eller inställt varpå hon jämt behövde komma senare.

Du får ta ett tidigare tåg då eftersom det alltid är strul med det senare tyckte jag ...

Givetvis blev det vrål hade inte förväntat mig något annat när det gäller henne...

Så fort man bad henne att plocka undan efter sig så blev det bara en massa liv . 

Alexandra kan gå över lik för att få sin vilja igenom. 

Sen om det drabbar hennes familj eller dom som ställt upp mest för henne det skiter hon fullständigt i.

Så länge hon får som hon vill.

Hon gapar om att hon vill behandlas som en vuxen.

Jag försökte förklara att då får du ta konsekvensera som följer för dina handlingar och börja bete dig som en vuxen.

Att vara vuxen innebär att man tar hand om sig själv och sina egna problem som man ställer till med. 

Man kan inte förvänta sig att resten av världen ska städa upp och ordna till saker efter en.

I Mitten av Oktober drog alexandra tillbaka till sin så kallade mor för att det var mer bekvämt eftersom det inte finns några regler där. Det gick någon vecka sen ringde hon och tjöt och sa att hon inte orkade va där mer och att vi var tvungna att häjlpa henne. Matte drog i de trådar han kunde och ringde några samtal. 

Till slut lyckades han hitta en tillfällig bostad åt henne. Men givetvis blev det ingen tacksamhet då heller utan ett ramaskri och en massa påhopp både från Alex och henne mor.

Efter ett tag gjorde vi en orosanmällan till Soc eftersom det förekom så mycket fylla och bråk nere i bostaden där hon bodde och för att hon gjorde allt för att hålla sig därifrån.

Det slutade med att vi åter en gång fick ett helvete från både modern och Alex.

Anmällan lades ner eftersom dom båda gick ihop och målade upp en lögn om att vi ljög då vi hade berättat om hur det låg till.

För några månader sen stod alex och tjöt utanför dörren och körde åter en snyft historia om hur dåligt hon mådde på grund av sig mors alcoholproblem osv.

Matte förklarade då att han inte kunde göra något mer utan att hon själv var tvungen att ringa Socialen och berätta

hur det ligger till.

Utredningen togs upp på nytt och Alex fick en plats på ett HVB hem.

De enda gångerna vi hör ifrån Alex är när hon behöver något eller då hon vill ha något.

Hon hör aldrig av sig för att kolla hur man mår eller endast för att säga hej det var längesen.

Det har blivit mycket bättre sen hon flyttade härifrån. Vi märkte en markant skillnad på Emelie så fort Alex försvann. Emelie började öppna upp sig mer och prata mycket mer. Tragiskt på ett sätt att vi inte märkte det innan. 

Alex beteende krävde så mycket tid och energi av oss andra att vi var precis slut efter och hade inte ork kvar till Emelie. Det funkar inte att ha henne här hemma vi orkar inte. Dessutom försvann det kopiöst mycket saker jämt då hon var här kläder pengar och grejer. 

Hon och hennes mor har flitigt hjälpt åt att sprida lögner och förtal om oss vilket har gjort att jag känner att nej nu är det bra hon behöver inte komma in i vårt hus mer förräns hon har ändrat på sig markant mycket.

Men eftersom hon inte förstår att hon betett sig fel och eftersom hon inte vill ändra sig så kommer hon inte göra det.

Visst vill hon besöka sin syster eller Matte kan dom få sitta utomhus vi har ingen lust att bli av med mer saker.

Vi släpper inte in henne obevakat i huset varken jag eller Matte litar på henne.

Det kommer ta lång tid innan jag förlåter Alex för allting hon har gjort och utsatt oss för. 

Vi har lagt så mycket tid och energi på henne och inte fått annat än skit tillbaka.

Jag förlåtit henne så många gånger och vi har fått börja om på nytt gång efter gång. 

Så jag har insett att hon kommer inte förändras.

Människor som är ute efter att såra mig och som bara utnyttjar en och bara tänker på sig själva och sin egen vinnings skull varken vill eller behöver jag umgås med. 

Det finns ingen anledning att spendera tid på sådanna människor.